Hussein Askary (Belt and Road Institute in Sweden)
Liksom i fallet Pakistan, som vi granskade i majmånaden, har Sri Lankas skuldkris och finansiella problem förstärkts av de stigande olje- och gaspriserna under 2021 och mer dramatiskt sedan Ukrainakrisen inleddes i februari 2022. Skillnaden mellan de två länderna är att Sri Lankas regering inte betalade tillbaka sin skuld i maj i år medan Pakistan fortfarande hanterar krisen.
De västerländska (och vissa indiska) mainstream-medierna, tankesmedjor och forskningscentra och till och med många regeringstjänstemän har gjort Sri Lankas Hambantota-hamn till ett globalt känt namn och det främsta exemplet på ”Kinas skuldfälldiplomati”, även om detta helt och hållet visade sig vara en falsk historia. Vissa amerikanska ”forskare” med bakgrund inte i ekonomi eller finans utan i säkerhetsfrågor, som fick i uppdrag av det amerikanska utrikesdepartementet att skriva en rapport om ”skuldfalsdiplomati” 2018, har till och med sagt att de kommer att göra Hambantota-hamnen till ”mall” för denna berättelse.
Den bäst dokumenterade avtäckningen av denna falska berättelse om hamnen i Hambantota är den studie som publicerades 2020 av dr Deborah Brautigam och medarbetare vid School of Advanced International Studies vid Johns Hopkins University (USA), där tusentals sidor officiella dokument och intervjuer med tjänstemän och experter granskades. Det ironiska är att studien upptäckte att Kinas avtal med Sri Lanka var en räddningsaktion och en skuldlättnad som räddade Sri Lankas finanser 2017.
Som vår egen forskning och våra intervjuer med experter kommer att visa här är hela historien om att Kina skulle vara källan till Sri Lankas skuld genom och genom falsk.
Vem äger Sri Lankas utlandsskuld?
Två viktiga fakta ignoreras när medierna i västvärlden behandlar Sri Lankes utlandsskuld: (1) skuldens sammansättning och (2) de verkliga orsakerna till skulden. Precis som i Pakistans fall är Kinas andel av Sri Lankas offentliga utlandsskuld endast 10 procent. Västvärldens finansinstitut (inklusive de privata kreditmarknaderna) och deras allierade Japan har lejonparten av skulden.
Enligt ett pressmeddelande från Sri Lankas Department of Foreign Resources var sammansättningen (i procent) av Sri Lankas utlandsskuld i april 2021 följande:
Trots vad namnet antyder är Asiatiska utvecklingsbankens största givare, förutom de största givarna Japan och USA, även Australien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Storbritannien och några asiatiska länder som Kina, Indien och Indonesien. Dess politik liknar Världsbankens och IMF:s.
En enkel titt på de fakta som vanligtvis ignoreras eller svartas ut visar alltså att Kina inte är vad man framställer det som. De verkliga skyldiga, som visas här i denna artikel, kommer från samma västländer där berättelsen om ”Kinas skuldfälla” kokades ihop.
Hur stor är utlandsskulden?
Landets totala utlandsskuld (av både den statliga och privata sektorn) ökade till 50,7 miljarder US-dollar i slutet av 2021 från 49,0 miljarder US-dollar i slutet av 2020. Men det är lägre än 2019 (55,0 miljarder) och 2018 (52,0 miljarder). I procent av bruttonationalprodukten (BNP) uppgick den till 60 % 2021 jämfört med 58 % 2020.
Inflationsproblem
Till följd av den globala krisen ökade inflationen, mätt som förändringen i Colombo Consumer Price Index (CCPI) på årsbasis, till 39,1 % i maj 2022 från 29,8 % i april 2022. Denna ökning av inflationen på årsbasis drevs av de månatliga ökningarna av både livsmedelskategorier och icke-livsmedelskategorier, såsom oljeprodukter och gödningsmedel. Därefter ökade livsmedelsinflationen (Y-o-Y) till 57,4 % i maj 2022 från 46,6 % i april 2022, medan Non-Food-inflationen (Y-o-Y) ökade till 30,6 % i maj 2022 från 22,0 % i april 2022.
Priserna på varor i kategorin Icke-livsmedel ökade alltså främst på grund av prisökningar inom transport (bensin, diesel och bussbiljetter), boende, vatten, elektricitet, gas och andra bränslen (gasol och material för underhåll/rekonstruktion). Inom kategorin livsmedel ökade priserna på grönsaker, färsk fisk, ris, bröd, torkad fisk och dhal under månaden.
Reserver i utländsk valuta
De officiella bruttoreserverna minskade med 2,5 miljarder US-dollar under året på grund av regeringens omfattande betalningar av utlandsskulder (där Kinas del är obetydlig), betalning av centralbankens förfallna skulder samt centralbankens betydande tillförsel av utländsk valuta för att underlätta import av viktiga varor, inklusive bränsle, gasol, kol, mediciner och viktiga livsmedel, särskilt under den senare delen av 2021.
Värdeförsämring av den lokala valutan
Medan den srilankesiska rupien har haft en stadig nedgång under flera år (Rs till 181 US-dollar i december 2019, 186 i december 2020, 200 i december 2021) sjönk den plötsligt till en historiskt låg nivå på 360 rupier till US-dollar i början av mars 2022. Detta utlöstes av den globala krisen och den nära förestående betalningsinställelsen av 78 miljoner US-dollar i förfallna utländska obligationer i april. En 30-dagars tidsfrist gick ut och den 18 maj förklarade Sri Lankas centralbank att landet var i en förebyggande betalningsinställelse.
Politiska oroligheter följde när regeringen misslyckades med att tillhandahålla bränsle och importerade livsmedel vars priser ökade dramatiskt samtidigt som regeringens förmåga att tillhandahålla utländsk valuta för att stödja fortsatt import torkade ut.
Orsaker till skuldkrisen
I motsats till den vanliga berättelsen i västerländska mainstream-medier, tankesmedjor och uttalanden från politiska ledare om en ”kinesisk skuldfälla” har Sri Lankas skuldkris helt andra orsaker.
Dessa är:
Lån på de internationella kapitalmarknaderna: Efter ett förödande inbördeskrig som tog slut 2009 tog regeringen till dyra lån på de internationella obligationsmarknaderna för återuppbyggnaden. Dessa statslån, från främst västerländska finansiella investerare som de amerikanska och brittiska jättarna BlackRock och Ashmore, utgör den största delen av landets utlandsskuld (47 procent). Det var kampen för att betala tillbaka en del av denna skuld, som förföll 2017, som fick Sri Lankas regering att erbjuda Hambantotahamnen för leasing. Kina accepterade erbjudandet i utbyte mot ca 790 miljoner US-dollar som användes för att betala tillbaka skulden till de internationella marknaderna, inte till Kina.
Obligationsmarknaden är en brutal, vinstsyftande kraft som har en sekundärmarknad där investerare säljer statsskulder från problemländer till så kallade ”gamfonder” som köper skulderna med stora rabatter från investerarna, för att senare kräva full betalning från gäldenärsnationerna. De omförhandlar inte, omdisponerar inte och annullerar inte heller sina skulder. Betalningarna måste ske i tid, annars stängs landet av från utlåningskällor och kreditvärderingsinstitut nedgraderar det till botten. Vad värre är är att gamfonderna stämmer suveräna gäldenärer i brittiska och amerikanska domstolar där domstolarna, under hot om att beslagta dessa nationers tillgångar utomlands, vanligtvis dömer till gamfondernas fördel.
Handelsunderskottet: På samma sätt som i Pakistans fall är Sri Lanka starkt beroende av import av olja och gas och deras raffinerade produkter för transport och elproduktion. Under de senaste åren har de globala priserna ökat, men under 2021-2022 sköt priserna i höjden. Dessa produkter utgör tillsammans med gödningsmedel den största delen av landets import. År 2020 uppgick den totala exporten till 10 miljarder US-dollar medan importen uppgick till 16 US-dollar (underskott på 6 miljarder US-dollar). År 2021 ökade underskottet till 8 miljarder US-dollar då exporten uppgick till 12 miljarder US-dollar och importen till 20 miljarder US-dollar. Följaktligen ökade underskottet i bytesbalansen avsevärt till 4,0 procent av bruttonationalprodukten (BNP) 2021, jämfört med 1,5 procent av BNP som registrerades 2020.
Sri Lankas viktigaste exportvaror är textilier och kläder (stod för 5,4 miljarder US-dollar 2021), te (1,3 miljarder US-dollar) och gummiprodukter (1,1 miljarder US-dollar). Importen omfattar bränsle (står för 3,7 miljarder US-dollar 2021), textilmaterial, eftersom Sri Lanka inte producerar råvaror och maskiner (3,1 miljarder US-dollar), maskiner och utrustning (2,8 miljarder US-dollar) samt livsmedel och drycker (1,7 miljarder US-dollar). Kemiska gödselmedel utgör en annan viktig importpost, men 2021 utfärdade regeringen ett förbud mot import av kemiska gödselmedel för att främja ekologiska jordbruksmetoder. Resultatet blev att livsmedelsproduktionen minskade med 20 % i landet. Förbudet lättades senare under året.
Det är tydligt att medan exporten är relativt stabil eller stagnerar i värde, fluktuerar importen dramatiskt från år till år, mestadels i uppåtgående riktning under de senaste två åren.
Turistsektorns kollaps på grund av terrorism och COVID-19-pandemi: Enligt Sri Lankas turistmyndighet har intäkterna från turismen under många år varit den största bidragande faktorn till överskottet i tjänstebalansen. Inkomsterna i utländsk valuta och sysselsättningsnivån var betydande fram till dess att turismen kollapsade. Först i april 2019, på påsksöndagen, utförde terrorister från Islamiska staten samtidiga självmordsbombningar mot en kyrka och ett känt hotell i Colombo och dödade ett stort antal lokalbefolkningen och utländska turister. Detta var ett stort bakslag för turistindustrin. En andra våg av katastrofer slog till i och med utbrottet 2020 av COVID-19-pandemin som minskade antalet turister som besökte landet till en rännil.
En titt på siffrorna ger en tydlig bild:
Utländska turister som reser in i landet och inkomster som genereras:
– 2017: 2 116 407 turister. Inkomster som genererats: 3,9 miljarder US-dollar. Sysselsättning som genererats: 156 369 direkta arbetstillfällen (och 202 846 indirekta arbetstillfällen).
– 2018: 2 333 796 turister. Inkomster: 4,4 miljarder US-dollar. Antal skapade arbetstillfällen: 169 000 direkta arbetstillfällen (219 484 indirekta arbetstillfällen).
– 2019: 1 913 702 turister. Inkomster som genereras: 3,6 miljarder US-dollar.
– 2020: 507 704 turister. Inkomster som genereras: 682 miljoner US-dollar.
2021: 194 495 turister. Inkomster: 507 miljoner US-dollar.
Regeringen stödde industrin för att kompensera för förlusterna och undvika social och politisk oro. Priset som regeringen betalade var att upplåningen ökade internt och externt. Det är viktigt att notera att turistsektorn har en stor andel av Sri Lankas arbetskraft på 8 miljoner arbetstagare (den totala befolkningen är 20 miljoner).
Minskning av penningöverföringar: Under de senaste två decennierna har de årliga penningöverföringarna från srilankesiska medborgare utomlands i genomsnitt utgjort nästan en fjärdedel av de totala krediterna till den externa bytesbalansen, och undantagsvis översteg denna andel mer än en tredjedel (35 procent) år 2020. Men till följd av COVID-19:s effekter på den globala tjänstesektorn, där srilankesiska utlandsarbetare i allmänhet är anställda, minskade överföringarna från 7 miljarder US-dollar 2020 till 5 miljarder US-dollar 2021.
Sri Lankas regering har i årtionden plågats av ihållande budgetunderskott, vilket har tvingat regeringen att ständigt låna från både inhemska och utländska marknader och ackumulera statsskulder. Som ett resultat av detta måste en stor del av statens inkomster och inflödet av utländsk valuta till landet kanaliseras till betalning av skuldtjänsten, vilket ger litet utrymme för produktiva investeringar. Nyckeln till lösningen är att öka produktiviteten i Sri Lankas ekonomi. Men detta kräver stora investeringar i infrastruktur, industrialisering och modernisering av jordbrukssektorn. Att hitta alternativ till den mycket dyra importen av oljeprodukter är en annan mycket viktig del av lösningen för Sri Lanka.
Kinas roll
Kinas har ingen magisk stav för att förändra nationernas villkor. Anledningen till att Kina lyckades eliminera extrem fattigdom och bygga upp världens mest produktiva ekonomi är hårt arbete och massiva investeringar i infrastruktur, arbetskraft genom utbildning. Kinas roll i Sri Lanka anses vara positiv eftersom den fokuserar på att utveckla de produktiva aspekterna av ekonomin, t.ex. genom att modernisera infrastrukturen. Även om Kina, i motsats till vad som sägs om skuldfällan, inte är Sri Lankas största fordringsägare är Kina den största utländska direktinvesteraren i landet. För Kina kommer Sri Lanka att spela en nyckelroll i 2000-talets maritima sidenväg. Kinas investeringar i Sri Lanka är långsiktiga projekt som gradvis ökar ekonomins produktivitet. Men de utgör inte någon snabb lösning.
Det som USA och Europa måste göra, i stället för att driva på den grundligt förkastade berättelsen om skuldfällan mot Kina, är att gå samman med Kina och Bältet och vägen-initiativet för att hjälpa till att snabbt öka Sri Lankas produktiva kapacitet genom investeringar och långfristiga krediter med låg ränta för infrastrukturprojekt, industrier och modern jordbruksproduktion.