Det finns ett stort antal rapporter i västerländska medier som antyder att Italiens premiärminister Giorgia Meloni ”överväger att dra sig ur Belt and Road-initiativet”. Men faktum är att premiärminister Meloni inte har bestämt sig, och att det i Italien pågår en stor debatt om frågan.
Samförståndsavtalet (PDF kopia) mellan Kina och Italien om att gemensamt bygga Belt and Road (BRI / Nya Sidenvägen), som undertecknades den 23 mars 2019 under ett statsbesök av president Xi Jinping i Italien behöver förnyas vart femte år. Detta innebär att ett beslut bör fattas någon gång senare i år eller i början av nästa år om att lämna samarbetet eller fortsätta att vara engagerad i det.
Professor Michele Geraci, f.d. statssekreterare vid det italienska ministeriet för ekonomisk utveckling, som spelade en nyckelroll i utformningen av samarbetet mellan Kina och Italien och BRI-samarbetsavtalet, hävdar i denna artikel att Italien bör fortsätta att engagera sig i BRI och till och med utvidga det till samarbete med Kina i andra regioner, t.ex. Afrikas utveckling. Denna artikel publicerades ursprungligen på engelska i China Daily och BRIX hemsida.
Italien Bör Inte Överge Belt and Road Initiativet
Professor Michele Geraci
Italienska och internationella medier har rapporterat att den italienska regeringen överväger att lämna det av Kina föreslagna Belt and Road-Initiativet, som Italien anslöt sig till under president Xi Jinpings besök i Italien i mars 2019. Med tanke på den roll jag spelade i undertecknandet av samförståndsavtalet mellan Rom och Peking och mitt nuvarande engagemang i denna viktiga fråga, anser jag att dessa rapporter inte är baserade på fakta och att de inte heller bör återspegla den italienska premiärministern Giorgia Melonis faktiska avsikter eller synsätt.
Verkligheten är mycket enklare: premiärminister Meloni har ännu inte fullt ut fokuserat på Belt and Road-Initiativet, eftersom hon har varit upptagen med andra mer angelägna frågor som rör inrikespolitik samt internationella kriser, såsom Ukrainakrisen, inflation, energiförsörjning, emigrantströmmens till Italien, som är en säsongsbunden kris som Italien står inför varje sommar.
Meloni är en ivrig läsare av rapporter, data och analyser, och hon fattar alltid beslut, inte på måfå, utan efter att ha förstått de aktuella frågorna fullt ut, analyserat alla fakta och tagit hänsyn till alla möjliga konsekvenser. Hon är en sann politiker och som sådan kommer hon att fatta ett beslut baserat på vad som är bäst för vårt eget land, Italien.
Som ett tecken på detta betonade hon under sitt möte med USA:s president Joe Biden för några dagar sedan att hon inte kommer att acceptera någon inblandning från USA:s sida i Italiens nationella angelägenheter och att hennes ansvar som premiärminister är att skydda och ta hand om Italiens intressen. Därför är Belt and Road-Initiativet en fråga som kommer att diskuteras mellan Rom och Peking, inte beslutas av Washington. Och beslutet kommer att grundas på fakta.
Så vad säger fakta? Uppgifter och analyser pekar tydligt på fördelar och därför bör initiativet förlängas med ytterligare fem år. Jag fokuserar här bara på några få.
Mellan 2018 och 2021 växte Italiens export till Kina med 20 procent, vilket är mer än för de största konkurrenterna Frankrike och Tyskland. Även om man utökar intervallet, från 2018 till 2022, de svåra åren för den kinesiska ekonomin, visar Italiens siffror att dess export till Kina växte med 11 procent jämfört med cirka 2 procent för både Frankrike och Tyskland. Detta tyder på att återhämtningsprocessen, som var mitt mål när jag arbetade för att Italien skulle ansluta sig till Belt and Road-Initiativet, börjar materialiseras, vilket är uppmuntrande.
Samförståndsavtalets kritiker hävdar att samtidigt som Italiens export till Kina har ökat, har Kinas export till Italien ökat i snabbare och högre takt, vilket har ökat Italiens handelsunderskott. Det är sant att Italiens handelsunderskott har ökat, men att använda det som ett argument mot att förnya samförståndsavtalet är i grunden felaktigt. Ingen ekonom ser handelsöverskott eller handelsunderskott i sig som ett mått på ett lands fördelar eller nackdelar. Faktum är att handelsöverskott ansågs vara en källa till rikedom under 1500-talets merkantilistiska era, innan ekonomer utvecklade nya teorier för att bevisa att det var fel runt 1800.
Därför håller de som insisterar på att ”handelsunderskott är dåligt” fast vid en 200 år gammal, felaktig teori. Men i det specifika fallet med Italiens växande import av varor från Kina är det inte bara inte dåligt, utan det kan faktiskt vara bra för vår egen ekonomi. Det som Italien köper från Kina i dag är inte de varor som brukade konkurrera med italienska inhemska produkter (t.ex. textilier), vilket faktiskt skapade vissa problem för den italienska ekonomin för 30 år sedan.
I dag importerar Italien mest varor som landet inte producerar, och de kan därför inte vara skadliga för den inhemska konsumtionen eller företagen. Italien importerar kinesiska varor som är komponenter i vår produktionskedja och därmed är nödvändiga för att stödja vår importledda tillväxt- och importledda exportmodell. Och eftersom dessa varor är relativt billiga bidrar de till att dämpa inflationen. Av ökningen på 17 miljarder dollar i Italiens handelsunderskott kommer mer än 40 procent (7 miljarder dollar) från import av mobiltelefoner, elektriska batterier, bärbara datorer och annan ”billig” elektronisk utrustning som vi behöver för att påskynda vår digitala och gröna omställning och dessutom dämpa inflationen.
Dessutom är Belt and Road-Initiativet inte bara ett handelsavtal mellan Italien och Kina. Det är också en plattform för samarbete med resten av Europa, Asien och, framför allt, Afrika.
Det andra akuta problemet som Meloni måste lösa är inflödet av migranter från Afrika. Lösningen är inte, som vissa medier hävdar, att proportionellt fördela de tiotusentals migranter som varje år anländer till Europa mellan EU:s medlemsstater. Den verkliga lösningen är att främja en stabil social och ekonomisk utveckling i de afrikanska länderna, vars befolkning kommer att växa från dagens 1,5 miljarder till 4 miljarder år 2100. Belt and Road-Initiativet kommer att visa sig vara en värdefull resurs i arbetet med att uppnå detta.
Under de kommande månaderna kommer Meloni sannolikt att analysera olika aspekter av initiativet, och jag kommer också att förse henne med alla nödvändiga uppgifter och analyser om den globala ekonomin. Jag förväntar mig att samförståndsavtalet förnyas med potentiella språkliga ändringar för att betona ett starkare samarbete med Kina om klimatåtgärder, fred och säkerhet samt Afrikas utveckling. Som det första och enda G7-land som ansluter sig till Belt and Road-initiativet skulle Italien kunna inspirera andra europeiska G7-länder att ansluta sig till initiativet.