Hussein Askary (Viceordförande Belt and Road Institutet i Sverige)
Efter sin valseger i november lovade president Donald Trump att det främsta målet för hans regering skulle vara att ta itu med vad han ansåg vara en vacklande amerikansk ekonomi. Han lovade också i sitt tal till nationen den 4 mars att skapa en ekonomisk ”guldålder” som Amerika aldrig tidigare skådat. Den amerikanska aktiemarknaden, som han själv har betraktat som ett riktmärke för sin framgång, föll dock kraftigt den dagen och de följande dagarna med mer än 10% från sin högsta nivå i december. Rädslan för att inflationssiffrorna ska komma ut den här veckan kan göra den dåliga situationen ännu värre. På onsdagen den 12 mars släpps rapporten över konsumentprisindex (KPI) i USA. KPI-rapporten, som publiceras varje månad av USAs Arbetsmarknads Statistiska Byrå (Bureau of Labor Statistics), är ett viktigt inflationsmått som följer den genomsnittliga förändringen i de priser som konsumenterna betalar för en korg av varor och tjänster.
Knappt två månader efter sin installation har Trumps politik lett till globala handelskrig, en nedgång på aktiemarknaden, och annalkande recession. Trots att han lovar en guldålder erkänner Trump potentiella kortsiktiga störningar och ”viss smärta” till följd av höjda tullar. Finansminister Scott Bessent stöder denna strategi med ”ingen smärta, ingen vinst” och menar att ekonomin behöver en ”avgiftning” från offentliga utgifter. Inflation och ekonomisk avmattning hotar, vilket ökar oron bland konsumenter och investerare. Trumps handelskrig har särskilt riktats mot Kanada, Mexiko (med tullar på upp till 25%) och Kina (20%) vilket har lett till betydande nedgångar på marknaderna. Trots detta fortsätter Trump att hoppas på långsiktig tillväxt inom tillverkningsindustrin och avfärdar oron på marknaden. Men det är fortfarande önsketänkande snarare än objektiv verklighet. Förra veckans ekonomiska data visade på en blygsam jobb tillväxt och en liten ökning av arbetslösheten.
Amerikanska medborgare uttrycker oro över effekterna av Trumps tullar på konsumentpriserna och. Enligt en artikel i Washington Post den 8 mars ”säger mer än 9 av 10 amerikaner att de har negativa åsikter om livsmedelspriserna, medan mer än 7 av 10 känner sig missnöjda med inkomsterna för genomsnittliga amerikaner, enligt Post-Ipsos-undersökningen.”
Varför fungerar inte tullar längre?
”Tullar i sig skapar inte fler amerikanska jobb eller leder till mer produktion i USA. Faktum är att Trumps senaste handelskrig kostade ungefär 300.000 jobb. Allt dessa nya tullar kommer att göra är att ge storföretagen en täckmantel för att höja priserna och öka sina vinster på vår bekostnad”, sade Robert Reich, professor vid UC Berkeley och tidigare arbetsmarknadsminister i USA under president Bill Clinton, i ett meme på sociala medier den 4 mars 2025.
Denna punkt illustrerades av professor Yan Liang, Professor vid Willamette University ( Oregon, USA) i en intervju nyligen. ”Tullar betalas främst av importörer som i sin tur för över de högre importkostnaderna på konsumenterna”, sade hon och tillade att ”eftersom konsumentvaror nu omfattas av dessa nya tullar kan de amerikanska konsumenterna förvänta sig prisökningar på en rad produkter, inklusive konsumentelektronik som iPhones och datorutrustning”. Som bekant importeras många av de största konsumentvarorna från Kina. Dessutom betonade hon att familjer med lägre inkomster kommer att drabbas hårdast av den inflationsökning som dessa tullar ger upphov till, eftersom utgifter för konsumtion av importvaror som är mer prisvärda utgör en större andel av deras inkomst, och de kommer att påverkas mer av tullarna än familjer med högre inkomster. ”Eftersom cirka 1/5 av den kinesiska importen är insatsvaror som används i USA:s industriproduktion kan de högre kostnaderna för dessa insatsvaror dessutom öka produktionskostnaderna, vilket kan föras vidare till konsumenterna”, avslutade hon.
Vad som kommer att göra saker och ting ännu värre för USA är det faktum att Kina i och med att dess ekonomi har fått en enorm styrka nu är kapabelt till vedergällning. Den 3 mars meddelade det kinesiska handelsministeriet att Kina kommer att införa nya tullar på upp till 15% på amerikanska jordbruksprodukter som sojabönor, kyckling och nötkött. Jordbrukare är en känslig politisk bas i USA, och landsbygden spelade en viktig roll i Trumps valseger. Det råder dock blandade känslor kring Trumps politik i dessa kretsar enligt amerikanska rapporter. I det senaste handelskriget som Trump startade 2018 gick amerikanska bönder miste om upp till 27 miljarder USD i förlorad export till Kina. Kinas enorma konsumentmarknad har nu förmågan att locka till sig andra producenter. Efter 2018 vände sig Kina till Brasilien och Argentina för att ersätta sojabönor som producerats av amerikanska jordbrukare. Förra året varnade en studie utförd av American National Corngrowers Association att i händelse av ett nytt handelskrig skulle USA:s sojabönor export till Kina kunna minska med 51,8 procent och USA:s majsexport till Kina skulle kunna sjunka med 84,3 procent.” Under tiden skulle Brasilien och Argentina sannolikt öka sin export och vinna värdefulla marknadsandelar.
När det gäller tillverkning införde Kina denna månad tullar på jordbruksmaskiner, stora bilar och pickuptruckar. Kina kan ersätta dessa varor med Kina-tillverkade märken. Kinas sektor för jordbruksmaskiner är nu långt framskriden, men den saknar fortfarande den popularitet som kända amerikanska varumärken som John Deer & Co har. Företaget har nyligen varnat för att även om kinesiska tullar på amerikanska jordbruksmaskiner kanske inte är särskilt skadliga, så skulle det faktum att amerikanska jordbrukare kan förlora marknadsandelar i Kina ändå påverka företaget indirekt eftersom jordbrukarnas köpkraft kommer att minska och deras lager av jordbruksmaskiner krympa. Dessutom är det allmänt erkänt att USA:s tullar på importerat stål och aluminium kommer att öka produktionskostnaderna för maskiner i USA.
Professor Yan betonade att Kinas motåtgärder som begränsar exporten av 25 sällsynta mineraler, inklusive volfram och indium, som är viktiga för el- och flygindustriprodukter kommer att påverka många av dessa viktiga industrier i USA negativt. Enligt en studie från Oxford Institute for Energy Studies har Kina uppnått absolut dominans över produktionen av sällsynta jordartsmetaller (RRE) fram till 2023. I studien konstateras att även om sällsynta jordartsmetaller inte är geologiskt sällsynta dominerar Kina leveranskedjan och står för 70 procent av den globala utvinningen av sällsynta jordartsmetaller och 90 procent av bearbetningen av sällsynta jordartsmetaller. Framför allt är Kina den enda storskaliga producenten av tunga sällsynta jordartsmetaller. Faktum är att det inte räcker att förvärva och utvinna REE-fyndigheter, som president Trump hoppas kunna göra i Ukraina. Bearbetningen av dessa utvunna fyndigheter är en känslig och kostsam process i produktionen av de slutliga mineraler som kan användas inom industrin.
Eftersom världens försörjningskedjor är extremt sammanflätade idag, som vi visade i en tidigare artikel, är det omöjligt för en enskild nation att uppnå absolut självförsörjning och oberoende inom alla sektorer. Det är mer kostnadseffektivt att samarbeta och ingå partnerskap med andra nationer som har en högre hävstångseffekt inom vissa områden och som behöver insatsprodukter från andra. Ett globalt gemensamt välstånd kan säkerställas och fred och säkerhet byggas på en stadigare grund genom ekonomiskt samarbete. De nuvarande handels- och tullkrigen gör det inte möjligt att uppnå dessa mål. Ömsesidigt beroende och samexistens borde vara en självklarhet i den värld vi lever i idag.