Av Hussein Askary (Översatt från engelska)
Styrelsemedlem i Belt and Road Institute in Sweden
I månaden juli i år var det tre nationer som sände ut farkoster för att utforska ”den röda planeten” Mars. Förenade Arabemiraten (i samarbete med Japan), Kina och USA sköt var och en upp sina rymdraketer med rymdbilar, satelliter och annan observationsutrustning. Alla med planerad ankomst till Mars omloppsbana i mars 2021. Detta är den enda välkomna trafikstockningen!
Under samma månad förvärrades de diplomatiska kriserna mellan Kina och USA och Storbritannien och mellan Ryssland och de båda senare. Men rymdorganisationerna i dessa och andra länder ökade samtidigt både sina egna forskningsanslag och det bilaterala samarbetet för att utforska rymden och det solsystem som vår planet ingår i.
“En samfällighet för mänsklighetens gemensamma framtid”, som Kinas president Xi Jinping uttryckte sig i sitt tal till FN:s Generalförsamling i september 2015, skall inte begränsas till ett jordbundet begrepp utan omfatta det hela universum som mänskligheten når. Det är ett synsätt som delas astronauter och rymdforskare i alla länder, eftersom när de är i rymden och observerar jorden därifrån, så ser de en planet och en mänsklighet. Neil Armstrong, befälhavaren på USA:s månfarkost Apollo 11 och den första människan som satte sin fot på månen i juli 1969, sa att detta var ”ett litet steg för en människa, men ett gigantiskt steg för mänskligheten”. Han sa inte att det var ett ”gigantiskt steg för USA” utan för hela mänskligheten, därför att han förstod den rätta betydelsen sig egen och sin besättnings bedrift.
Som en del av 50-årsfirandet i juli 2019 av månlandningen, på ett event i George Washington-universitetet med titeln: ”Ett gigantiskt steg: Rymddiplomati i dåtid, nutid och framtid” manade Edvin ”Buzz” Aldrin som var den andre astronauten i Apollo 11 på månen, till bildandet av en ”Internationell rymdallians”, där USA skulle samarbeta med Kina, Ryssland, ESA, Japan och Indien. Han sa helt riktigt att koloniseringen av månen och uppbyggnaden där av en rymdbas för färder till Mars, kan inte på ett effektivt sätt genomföras av en nation. Det är också ett sätt att uppnå global fred, och att för att driva på samarbetet för vetenskap och den tekniska utvecklingen som till slut kommer att omfatta alla jordens nationer.
Kinas ”Frågor till himlen”.
Den 23 juli tweetade NASA-chefen Jim Bridenstine följade: ”Med dagens uppskjutning är Kina på väg in i klubben för vetenskapliga rymdforskare på Mars”. USA, Europa, Ryssland, Indien och snart UAE kommer att välkomna er till Mars för att starta ett spännande år av vetenskaplig forskning. God resa Tianwen-1!”
Vad Bridenstine syftar på är Kinas första planetariska expedition Tianwen (”Frågor till himlen”), som sköts upp från ön Hainan den 23 juli. Vad Kina planerar göra med Tianwen har aldrig gjorts av någon nation tidigare. I stället för att göra en första färd för att placera ut en sond i omloppsbana runt Mars, och följande expeditioner göra en placera ut en landare respektive en rover, skall Kina göra allt på en gång. Hälften av alla Marsexpeditioner har misslyckats och endast USA har någonsin lyckat landa och köra omkring med en rover på Mars.
På China Global Television Network:s (CGTN) program “The Point” om Marsexpeditionen den 24 juli tillfrågades raketingenjören Yang Yuguang, på Kinas rymdbolag China Aerospace Science and Industry Corporation, varför alla tre sakerna görs på en gång? Han förklarade att var och en ger möjlighet att observera Mars på olika sätt. ”Sonden ger en översiktlig fjärrövervakning av planeten. Man behöver också mer detaljerad information som man får på marken. Om man lyckas kombinera alla tre i en expedition så sparar man pengar.”
Den 19 juli lyckades Förenade Arabemiraten (UAE) med uppskjutningen av sonden Al Amal (”Hopp”) mot Mars. ”Uppskjutningen är klar: Sonden Hopp har framgångsrikt separerats från uppskjutningsraketen”, skrev UAE:s rymdprogram på sitt officiella Twitterkonto, som följde uppskjutningen live. Hope sköts upp från rymdcentret på den japanska ön Tanegashima.
NASA har sköt upp sin nya Mars-rover Perserverance i expeditionen ”Mars 2020” den 30 juli.
Pågår en rymdkapplöpning?
I samma CGTN-program utfrågades Amitabha Ghosh som är indier men jobbar på NASA:s Marsforskningsgrupp, om det är en kapplöpning till Mars och om Kina utmanar andra nationer? Han svarade: ”Den internationella vetenskapen hyllar varje land som börjar göra vetenskapliga upptäckter inklusive expeditioner. Så när den indiska expeditionen skickades iväg, var det en del i media som sa att det är en tävling mellan Indien och Kina. Sanningen är att varje land gör sin egen forskning för sina egna strategiska syften. Jag tror inte att det beror på vad andra länder gör och inte gör. Han betonade att sådana expeditioner planeras tio eller mer år i förväg och är inte reaktioner på olika händelser. Dr Yang stödde denna synpunkt och sa att Kinas rymdprogram är till för att höja Kinas vetenskapliga och ekonomiska förmåga. Han betonade att ingen kan mäta sig med USA:s Marsforskning eftersom den har en lång historia och stora erfarenheter på detta fält.
I ett annat program på CGTN utfrågades talespersonen för Kinas Marsexpedtition Liu Tongjie om de kinesiska och amerikanska markfarkosterna någonsin kommer att mötas på Marsytan? Han svarade att ”Mars är stort nog för att utforskas av många länder”, men att ytan är så stor att det inte är troligt att det kommer att ske. Men, tillade han: ”Om de möts, är jag säker på att vetenskapsmännen kommer att dansa av glädje, därför att det kommer att leda till ökat vetenskapligt utbyte som kommer att skapa mer framgångar och områden för samarbeten.”
Denna avspändhet och öppenhet, som dessa vetenskapsmän hanterar sådana frågor kommer naturligt. De behöver inte följa några ideologiska manuskript. De säger helt enkelt vad normala människor tanker i verkligheten.
Politiker å andra sidan, med liten kunskap om vetenskap och historia, tenderar att göra dramatiska uttalanden om dessa saker, ofta konfrontativt.
I april 2011 förbjöd USA sin rymdmyndighet NASA att ingå bilaterala avtal och samordning med kinesiska rymdföretag, organisationer och individuella forskare. Den amerikanske republikanske senatorn Frank Wolf lade fram ett förslag som blev kallat ”Wolftillägget”. Det upphävde det tidigare synsättet att rymden är ett bilateralt och multilateralt område där alla nationer behöver samarbeta. Trots detta förbud samarbetade NASA 2019 med Kinas expedition Chang´e 4 till månens baksida med övervakning av månlandaren och rovern Yutu 2 med hjälp av NASA:s månövervakningssatellit Lunar Reconnaissance Orbiter. NASA fick tillstånd från kongressen genom att förklara att ingen teknologiöverföring skulle ske. Wolftillägget får USA att verka vilja monopolisera rymden unilateralt och militarisera den. Detta intryck förstärktes när Trumpadministrationen skapade US Space Force som ett eget vapenslag i militärstyrkorna.
Inte ens under Kalla kriget stoppade USA och Sovjetunionen samarbetet i rymden, vilket framgick klart av Försöksprojektet Soyuz-Apollo för en första handskakning i rymden den 17 juli 1975 som var en mycket viktig avspänningsgest, om inte fredlig samlevnad.
Med varje dag som går når den amerikanska regeringen, med utrikesminister Mike Pompeo i spetsen, nya milstolpar av vårdslösa beslut och odiplomatiska uttalanden, som den plötsliga stängningen av det kinesiska konsulatet i Houston, som det kinesiska utrikesministeriet besvarade med stängningen av den amerikanska konsulatet i Chengdu. Bristen på dialog och öppna kommunikationskanaler, som är avsikten med detta slags uppträdande kan leda till allvarliga konsekvenser både av misstag och med avsikt.
Därför måste sansade personer med ett perspektiv på hela mänskligheten som en familj, få råda. Kinas goda vilja gentemot andra nationer, som har uttryckt sig tydligast genom Belt and Road Initiative och Hälsosidenvägen i kölvattnet av pandemin COVID-19, har mötts med skepsis i västliga politiska kretsar. Det är troligen rätt tid för rymdforskare att kliva fram och förklara varför samarbete mellan Kina och USA, mellan Öst och Väst är så viktigt för att säkra en bättre framtid för mänskligheten. Det är dags att politiker lyssnar på astronauter och rymdforskares synpunkter.