Kina förtjänar beröm och samarbete i kampen mot coronaviruset

Helga Zepp-LaRouche*

Namnet på den tyska tidskriften Der Spiegel ska symbolisera att den är en spegel för den verkliga bilden. Och faktum är att det man ser denna vecka på omslaget till den tryckta utgåvan av Der Spiegel – en person iförd gasmask, skyddsglasögon, hörselkåpor och kapuschong – är en spegelbild av redaktionens fula rasistiska ansikte. Rubriken ”Coronavirus: Made in China” borde egentligen lyda: ”Det rasistiska Spiegel-monstrets fula ansikte”.

Detta stycke sensationslysten skräpjournalistik var så illa att den kinesiska ambassaden i Tyskland publicerade ett formellt klagomål på sin hemsida. Den beryktade danska tidningen Jyllands-Posten hade en lika vämjelig så kallad karikatyr, som avbildade coronaviruset på den kinesiska flaggan. Diverse så kallade mainstreammedier i USA använder det avskyvärda rasistiska begreppet ”den gula faran”. Det som alla dessa framställningar visar är den fula verkligheten, att det under en mycket tunn fernissa av ”västerländska värderingar” alldeles uppenbart finns en djupt rotad rasism.

Faktum är att WHO:s generaldirektör dr Tedros Adhanom Ghebreyesus upprepade gånger har berömt Kina för dess exemplariska hantering av epidemin och konstaterat att Kina har satt en ny standard för hanteringen av den här typen av problem. Att den kinesiska regeringen inom loppet av bara några dagar efter utbrottet av den nya virusvarianten publicerade en fullständig kartläggning av genomet gjorde att forskare i andra länder kunde påbörja arbetet med att ta fram möjliga vacciner, men visade också att Kina under de senaste 15-20 åren gjort betydande framsteg inom biovetenskaperna. Andra hälsovårdsansvariga förklarade att regionmyndigheterna i Wuhan hade agerat och spridit information helt i nivå med rådande forskningsläge och att deras dagliga uppdateringar från och med den 31 december innehöll imponerande mängder ny information.

Att kalla ett virus ”kinesiskt” är lika dumt som att säga att den som får influensan eller över huvud taget blir sjuk har sig själv att skylla. Det kan hända överallt i världen, och det kan drabba vilken människa som helst på planeten. Den lärdom som kan dras av reaktionen på detta senaste virusutbrott är att det har visat vem i det internationella samfundet som är kapabel att reagera på faror som hotar hela mänskligheten, och vem som är en grottmänniska eller ej.

Om Europa och USA vill kunna tala med någon trovärdighet om ”mänskliga rättigheter” och ”västerländska värderingar”, då borde de göra gemensam sak med Kina och samarbeta om att bekämpa coronaviruset. Coronaviruset och det faktum att 100.000 människor dör i influensa varje år visar hur viktigt det är att vi ökar vår förståelse av livsprocesserna, för att kunna besegra alla livshotande sjukdomar. Europa och USA borde också samarbeta med den mest framtidsorienterade visionen på den internationella agendan, nämligen förlängningen av Belt & Road Initiative (BRI) till Sydvästasien och Afrika, och det internationella samarbetet om Sidenvägen i rymden.

Och säkerligen borde vi betänka aktualiteten i Gottfried Leibniz’ utsaga:

”I alla händelser syns mig läget i våra härvarande förhållanden med tanke på det nästintill gränslöst tilltagande moraliska förfallet vara sådant, att man nästan skulle behöva sända kinesiska missionärer till oss, som kunde lära oss att använda och utöva en naturlig teologi. … Jag tror därför, att om en vis man skulle utses till skiljedomare inte över gudinnors skönhet, utan över folkens förträfflighet, så skulle han ge guldäpplet åt kineserna, om vi nu inte skulle överträffa dem i blott ett hänseende, som helt visst ligger utanför människans kontroll, nämligen genom den kristna religionens gudomliga gåva.”

Jag tror att Leibniz var mycket klokare än Der Spiegel, Jyllands-Posten och New York Times.

*Helga Zepp-LaRouche är ordförande for internationella Schiller Institutet.