Av Hussein Askary, Viceordförande för Belt and Road Institute in Sweden
Denna artikel är en översättning av engelska originalet som publicerades i China Daily.
Den digitala Sidenvägen erbjuder länderna i det globala söder ett alternativ till det ekosystem som domineras av de stora västerländska teknikföretagen. Länderna i det globala söder står inför en dubbel utmaning: å ena sidan att säkerställa den digitala omställningen och integrationen, å andra sidan att försvara den digitala suveräniteten, cybersäkerheten och det tekniska oberoendet.
Som det digitalt mest utvecklade landet i den globala södern erbjuder Kina en viktig plattform för sina partner i BRICS+-gruppen och utanför den genom den digitala Sidenvägen, samtidigt som andra länder i den globala södern tar stora steg mot digital suveränitet. Dessa nationers samlade kapacitet kommer att bidra till att bygga upp ett rättvisare och mer inkluderande globalt ramverk för digital styrning under det kommande decenniet.
Den digitala infrastrukturen inom BRICS+-gruppen är ett stort men ojämnt ekosystem som präglas av snabb expansion och strukturella skillnader. Sammantaget står dessa länder för en betydande andel av världens internetanvändare och investerar kraftigt i digitala system som grund för ekonomisk tillväxt och teknisk självständighet. Kvantitativa indikatorer visar dock stora skillnader i mognadsgraden hos deras digitala ekosystem: Internetpenetrationen varierar från cirka 70 procent i Indien till över 80 procent i Kina och omkring 90 procent i Ryssland. Kapaciteten hos datacenter är ännu mer ojämnt fördelad. Medan Kina har hundratals storskaliga datacenter och närmar sig en kapacitet på 40 gigawatt, ligger marknaderna i Indien och Brasilien kvar i intervallet 1–2 GW – en skillnad i storleksordning som understryker Kinas ledande ställning när det gäller utbyggnaden av infrastruktur i den artificiella intelligensens era.
Dessa skillnader är inte bara utvecklingsmässiga klyftor; de återspeglar strategiska sårbarheter. De stora skillnaderna i infrastrukturens mognadsgrad skapar en intern beroendekedja, där de mindre välutrustade medlemmarna oundvikligen är beroende av externa, ofta väststyrda, digitala korridorer och molntjänster för global datatransport. Detta beroende av digital kapacitet hos BRICS+-medlemmarna undergräver i praktiken det gemensamma målet om digital suveränitet.
Den enorma tillväxtpotentialen i BRICS+:s digitala landskap hänger inte på isolerade nationella uppgraderingar, utan på samordnad integration – att bygga direkta fiberförbindelser och gemensamma molnanläggningar mellan medlemsstaterna för att kringgå externa flaskhalsar och omvandla intern mångfald till komplementära fördelar.
Det inhemska fiberoptiska stamnätet och det internationella anslutningslagret utgör en strategisk omställning inom BRICS+:s digitala infrastruktur. I stället för att minska beroendet av globala internetvägar – vilket är praktiskt taget omöjligt med tanke på gränsöverskridande dataflöden – stärker dessa investeringar den digitala suveräniteten genom att diversifiera vägarna och minska beroendet av infrastruktur som kontrolleras av tredje part. Genom att bygga och kontrollera sina egna undervattenskablar och landbaserade förbindelser får BRICS+-länderna större autonomi i routningen, förbättrad motståndskraft mot geopolitiska störningar och kapacitet att hantera sina omfattande interna dataflöden utan att utsättas för de risker i form av fördröjningar och övervakning som finns i traditionella transithubbar.
I detta sammanhang kan den digitala sidenvägen, som officiellt lanserades av Kina 2017, spela en avgörande roll för att överbrygga klyftorna. Jämfört med de västerländska modellerna som präglas av räntesökande – vilka är många gånger dyrare och därmed inte överkomliga för majoriteten av befolkningen och företagen i det globala söder – bidrar den digitala sidenvägen till en liberalisering av de digitala tjänsterna, där hela befolkningen kan få tillgång till digitala tjänster till ett överkomligt pris. Den kan skapa ett sömlöst, gränsöverskridande digitalt ekosystem som förbinder Kina med Sydostasien, Centralasien, Västasien, Afrika och Europa. Detta kan sänka handelskostnaderna, utvidga e-handeln och sprida avancerad teknik. Lika viktigt är att den digitala sidenvägen för många nationer utgör en möjlighet att kringgå ett digitalt landskap som domineras av de stora västerländska teknikföretagen och deras inflytande inom den globala teknikstyrningen, samt att bryta monopol genom att erbjuda alternativ till USA:s molnjättar, som kontrollerar nästan två tredjedelar av marknaden.
Den digitala sidenvägen fokuserar på att bygga upp viktig digital infrastruktur, däribland undervattens- och landbaserade fiberoptiska kablar såsom Pakistan-East Africa Connecting Express, 5G-nät där kinesiska företag som Huawei och ZTE är världsledande, datacenter och molntjänster ledda av Alibaba Cloud och Tencent, e-handel och digitala betalningssystem såsom AliPay, teknik för smarta städer samt AI och satellitnavigering, till exempel ett BeiDou-stött alternativ till GPS.
Den digitala Sidenvägen är mer än ett koncept; den formar redan den globala teknikutvecklingen, handeln och internetstyrningen. Medlemmarna i BRICS+-gruppen har redan dragit nytta av den, och många länder i Afrika gör stora framsteg när det gäller telekom- och internet täckning samt digitala tjänster, såsom digitala betalningssystem på en kontinent där tillgången till banktjänster är mycket begränsad. På styrningsnivå främjar den digitala sidenvägen en statscentrerad, gemensam modell för internetstyrning och cybersuveränitet, vilket står i skarp kontrast till västvärldens privata och proprietära tillvägagångssätt.
Den digitala sidenvägen representerar en alternativ modell för internationellt samarbete kring utvecklingen av global digital infrastruktur. Inom ramen för detta samarbete ges länderna möjlighet att förhandla fram villkor för teknisk utbildning, kapacitetsuppbyggnad och gemensam innovation som återspeglar ett balanserat, långsiktigt åtagande. I slutändan stämmer visionen för den digitala Sidenvägen väl överens med de bredare ambitionerna hos det globala söder och multilaterala forum som BRICS+ att skapa en mer rättvis och inkluderande digital ordning. Genom att underlätta den gemensamma utvecklingen av säkra, sammankopplade och suveräna digitala infrastrukturer stöder initiativet en framtid där tekniska framsteg och styrning delas lika, vilket bidrar till ett mer balanserat och motståndskraftigt globalt digitalt ekosystem.