Hussein Askary (Viceordförande, Belt and Road Institute in Sweden, BRIX)
Med tanke på den nuvarande kortvariga och relativt bräckliga vapenvilan i det anfallskrig som USA och Israel inlett mot Iran har Kina intensifierat sina diplomatiska ansträngningar för att finna en fredlig lösning på detta förödande krig, som har orsakat enormt lidande för människorna i regionen och påverkat varje hörn av världen genom sina ekonomiska konsekvenser. Kinas aktiva diplomati i Västasien (Mellanöstern) har byggt på att överbrygga klyftan mellan olika länder som Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och Iran, som alla delar vattnen i Persiska viken. Huvudprincipen är fred genom ekonomisk utveckling och samarbete, så att nationerna här kan ”förenas och blomstra” snarare än att vara ”söndrade och härskade”. Det nuvarande eldupphöret är ett resultat av pakistanska ansträngningar med stöd av Kina och flera muslimska länder.
Den 14 april träffade president Xi Jinping shejk Khaled bin Mohamed bin Zayed Al Nahyan, kronprins av Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten, som är på besök i Kina, i Folkets stora hall i Peking. De båda sidorna utbytte åsikter om den aktuella situationen i Mellanöstern och Gulfregionen. President Xi Jinping lade fram fyra förslag för att värna om och främja fred och stabilitet i Mellanöstern:
För det första, fortsätt att hålla fast vid principen om fredlig samexistens. Gulfstaterna i Mellanöstern är nära grannar som inte kan flytta på sig. Det är viktigt att stödja Gulfstaterna i att förbättra sina relationer, arbeta för att bygga en gemensam, omfattande, samarbetsinriktad och hållbar säkerhetsarkitektur för Mellanöstern och Gulfregionen, samt befästa grunden för fredlig samexistens.
För det andra: fortsätta att hålla fast vid principen om nationell suveränitet. Suveränitet utgör grunden för alla länders, särskilt utvecklingsländernas, överlevnad och välstånd, och den får inte kränkas. Gulfstaternas suveränitet, säkerhet och territoriella integritet bör respekteras fullt ut, och säkerheten för deras personal, anläggningar och institutioner bör kraftfullt skyddas.
För det tredje: fortsätt att stå fast vid principen om internationell folkrätt. Vi bör värna om den internationella folkrättens auktoritet, avvisa selektiv tillämpning och förhindra att världen återgår till djungelns lag. Det är viktigt att bestämt upprätthålla det internationella systemet med FN i centrum, den internationella ordningen baserad på internationell rätt och de grundläggande normerna för internationella relationer som bygger på syftena och principerna i FN-stadgan.
För det fjärde: fortsätta att engagera sig för en balanserad strategi för utveckling och säkerhet. Säkerhet är en förutsättning för utveckling, och utveckling fungerar som en garanti för säkerhet. Alla parter bör arbeta för att skapa en sund miljö för och tillföra positiv energi till utvecklingen i Gulfstaterna. Kina är redo att dela med sig av de möjligheter som den kinesiska moderniseringen medför till Gulfstaterna och samarbeta med dem för att skapa en grogrund för regional utveckling och säkerhet.
Fred och ekonomisk utveckling
Kinas strategi för denna region bygger, förutom ovanstående, på principen om gemensamt välstånd som en förutsättning för säkerhet. Detta område har långsamt men säkert blivit ett fokus för Kinas ekonomi- och utrikespolitik sedan president Xi presenterade sin ”1+2+3”-politik vid toppmötet mellan Kina och arabvärlden 2014 och hans första resa till regionen i 2016 när han besökte Egypten, Saudiarabien och Iran. Toppmötet i december 2022 mellan president Xi och ledarna för den arabiska världen i Riyadh, Saudiarabien, belyste den enorma potential som finns för samarbete, industrialisering och handel. ”Kina är nu de arabiska staternas största handelspartner, med en handelsvolym som förra året nästan fördubblades jämfört med 2012 års nivå till 431,4 miljarder US-dollar”, sade president Xi Jinping i sitt tal till de arabiska ledarna.
I sitt tal till GCC-ledarna i Riyadh den 10 december 2022 redogjorde president Xi för de konkreta ekonomiska och finansiella åtgärder som Kina erbjöd för att omedelbart inleda ett samarbete med GCC. De ”fem punkter” som Xi presenterade bör vara av intresse att studera för alla seriösa analytiker. De omfattar långsiktig handel med olja och gas i lokala valutor, infrastrukturprojekt som sträcker sig till kärnkraft, rymdutforskning och rymdteknik, telekommunikation och AI, industriprojekt samt transport infrastrukturprojekt. En dag före toppmötet mellan Kina och GCC ingick president Xi och Saudiarabiens kung Salman ben Abdul-Aziz ett avtal om ett omfattande strategiskt partnerskap. Detta partnerskap är symbiotiskt med Saudi Vision 2030. Omedelbart undertecknades 30 samförståndsavtal (MoU) mellan kinesiska och saudiska enheter. Dessa konkretiserades som kontrakt värda 10 miljarder US-dollar under Kina-Arabiska affärs forum i Saudiarabien i juni 2023.
I februari 2023 slutförde Iran (ett icke-arabiskt land) ett 25-årigt omfattande strategiskt samarbetsavtal med Kina, under president Ibrahim Raisis statsbesök i Peking. Detta inkluderade handelsutbyte av olja mot teknik och infrastruktur för värdet av 400 miljarder amerikanska dollar. Överraskande nog förmedlade Kina en månad senare, i mars 2023, återupprättandet av de diplomatiska relationerna mellan Iran och Saudiarabien, vilket avslutade flera års proxy krig mellan styrkor allierade med de två länderna. I slutet av år 2023 bjöds Iran, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Egypten och Etiopien in i BRICS (Brasilien, Indien, Ryssland, Kina och Sydafrika), vilket skapade BRICS Plus. Dessa nationer är också antingen fullvärdiga medlemmar eller observatörer i Shanghai Cooperation Organisation (SCO), som i allt högre grad övergår från att vara en ren säkerhets samarbetsorganisation till en mekanism för ekonomiskt samarbete. Belt and Road-initiativet spelar en nyckelroll i denna dynamik.
Det är genom denna typ av dynamik, där fred och säkerhet förankras i ekonomiskt och kulturellt samarbete, som förtroende kan byggas upp mellan nationer och rädsla och misstro kan skingras. Det är absolut nödvändigt att USA, Nato och EU-länderna drar lärdom av denna typ av diplomati, eftersom deras metoder med påtvingade regimskiften, sanktioner och användning av våld endast har lett till mer lidande och ytterligare hot mot världsfreden och stabiliteten.