Låt inte politik förhindra miljöarbetet!
Hussein Askary *
Den anti-kinesiska attityden i svenska massmedier och hos vissa statliga och icke statliga institutioner och tankesmedjor börjar anta irrationella proportioner. I artikeln ”Världens skogar står och faller med Kina” (SvD 9 februari) låter författaren Ola Wong sina välkända politiska åsikter om Kinas regering och politiska system ta över den sakliga diskussionen om huruvida Kina bidrar till ett bättre eller sämre klimat på jorden. Enligt Wongs resonemang kan ingenting som Kina gör vara positivt. ”Doomed if you do, doomed if you don’t”! Med denna attityd kastas all rationalitet över bord och vi lämnas med ett krigspropaganda-liknande manifest istället för vetenskaplig analys. Den av FN hyllade kinesiska satsningen på att bekämpa ökenspridning genom att plantera träd (”mer träd än hela Sveriges skogsyta”, som Wong mycket riktigt framhåller) påstås ha skapat ”sterila” plantager med träd som står i ”militäriska rader”. Det låter lika intressant som att säga att fåglar och insekter inte gillar att landa på kinesiskt planterade träd.
2017 utsåg FN:s Miljöprogram tre kinesiska företagsledare till vinnare av FN:s finaste miljöpris ”Champions of Earth Award”. 2018 var minst ett kinesiskt projekt, Zhejiang Green Rural Revival Programme, bland pristagarna. En av 2017 års pristagare var Wang Wenbiao, chef för och grundare av Elion Resources Group, som är privatägd.
Wang Wenbiao har de senaste 30 åren arbetat i Kubuqiöknen för att hitta lösningar på ökenspridningen som drabbar bönder och samhällen där. Många av de plågsamma dammstormar som drabbar huvudstaden Peking härstammar från Kubuqiöknen. Fram till 2016 hade Elion lyckats täcka 26,7% av Ordosplatån i Kubuqi med skog och 75% av den med flera olika växter, inklusive fruktträd, grönsaker och växter som används i traditionell kinesisk medicin. Inte bara 100.000 bönder kunde flytta till nya hem och fick ny odlingsmark, utan den biologiska mångfalden ökade kraftigt.
Mitt företag, konsultbolaget Swedhydro AB, undertecknade förra året ett avtal med Elion om att samverka i projekt i Mellanöstern och några afrikanska länder. Elions representant, professor Cai Mantang, en hängiven jordbruksexpert som arbetat mer än 20 år med ökenprojektet, reste tillsammans med mig i december 2018 till Bagdad. För Iraks vattenminister och vice jordbruksminister presenterade vi gemensamt projektet The Iraqi Green Belt, som går ut på att bygga en 780 kilometer lång ”grön mur” i Iraks västra öken för att stoppa ökenspridningen och sand- och dammstormar. Projektet kan också bidra till Iraks livsmedelsförsörjning eftersom träden och växterna vi avser att plantera till stor del är fruktträd och andra näringsrika grödor. Det allra sorgligaste med den nuvarande debatten i Sverige är att alla de tusentals, kanske hundratusentals individer i Kina som har offrat så mycket för klimatet och miljön, begravs i dammolnen som rörs upp av journalister i deras kamp mot ”den kommunistiska regimen”.
Låt oss tala vett och sans!
Men några försöker ändå bringa lite rationalitet och saklighet i debatten som Wong provocerade fram. I ett blogginlägg på Svebios hemsida(Svenska Bioenergiföreningen) skriver Kjell Andersson under rubriken ”Kina planterar 30 miljoner hektar skog och de är inte ensamma” att Wong har fel redan i rubriken ”Världens skogar står och faller med Kina”. ”Men han har rätt om den fantastiska utvecklingen i Kina”, tillägger Andersson, som betonar att:
– Vi hör alltid bara talas om de skogar som huggs ner eller som brinner, men vi hör aldrig eller sällan talas om de skogar som växer så det knakar och skogar som anläggs. Det har att göra med miljöjournalistikens invanda mönster, att beskriva hur naturen och miljön hela tiden hotas i en till synes ohejdad nedåtgående spiral.
Förutom flera viktiga fakta tar Andersson fram ett mycket viktigt och historiskt belagt mönster om sambandet mellan ökad teknologisk utveckling och skogens tillväxt:
– När länderna utvecklas sköter de skogen bättre. Ola Wong borde ha intervjuat professor Pekka Kauppi vid Helsingfors universitet som har undersökt sambandet mellan utvecklingsnivå och skogsvård. Ju högre index landet har på skalan Human Development Index, desto bättre växer skogen. Fattigdom leder till att man tvingas överutnyttja sin skog (svedjebruk, nyodling, låg avkastning i jordbruket) eller faller offer för exploatörer som utnyttjar det egna landets korruption.
Professor Kauppis studie visar tydliga belägg från många håll i världen på sambandet mellan ökade satsningar på infrastruktur och produktivitet i ett samhälle och en ökande skogsareal.
Nyckeln till ökad livskvalitet och bättre miljö- och skogsvård är alltså industrialisering, storskaliga infrastruktursatsningar, modern teknologi och därmed också en högre levnadsstandard för befolkningen, vilket är det som Kina har gjort hemmavid och nu sprider till andra delar av den utvecklade världen genom Belt and Road Initiative/Nya Sidenvägen. Det är detta samband som ”miljöjournalister” ofta blundar för.
Ser Ola Wong verkligen världen från rymden?
Förutom att uttrycka sig nedsättande om kineser målar Wong upp undergångsscenarier som sägs helt och hållit vara kinesernas fel. ”Kinesernas glupande aptit på trä och soja håller i rask takt på att ändra jordens utseende sett från rymden”, varnar han. Som en poetisk ironi kom svaret på Wongs domedagstrumpetande bara två dagar senare, när den amerikanska rymdstyrelsen Nasas Earth Observatory släppte en vetenskaplig studie som presenterades med rubriken ”Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth”. Med stöd av vackra bilder tagna från satelliter konstaterar rapporten från Nasas Earth Observatory följande: ”Världen har bokstavligt talat blivit grönare än den var för 20 år sedan, och data från Nasas satelliter har avslöjat en otippad källa till en stor del av denna nya grönska: Kina och Indien. En ny studie visar att de två tillväxtländerna med världens största befolkningar intar tätplatsen ifråga om ökad växtlighet på land. Effekten kommer huvudsakligen från ambitiösa trädplanteringssatsningar i Kina och ett intensivt jordbruk i båda länderna.” De två länderna stod för två tredjedelar av den sammanlagda ökningen men Kina hade dubbelt så stor påverkan som Indien. Dessutom kom effekten i Kina mest från skogsplantering, medan ökningen i Indien mest berodde på ökad jordbruksproduktion.
Studien visar att det är människans ökade roll, och inte en minskad mänsklig påverkan, som är avgörande i att öka de gröna områdena på Jorden. ”När vi nu vet att direkt mänsklig påverkan är en avgörande faktor i att göra Jorden grönare, behöver vi väga in detta i våra klimatmodeller,” säger Rama Nemani, vetenskaplig forskare vid Nasas Ames Research Center.
Återigen är det viktigt att påpeka att industrialisering, infrastruktursatsningar och teknologisk utveckling gjorde detta möjligt i både Kina och Indien.
Afrika då?
Wong ger läsarna intrycket att Afrikas skogar är på väg att försvinna helt på grund av ”kinesernas glupande aptit”.
”Situationen är alarmerande i Afrika, där 75 procent av all export av skogsråvara går till Kina. I länder som Kamerun huggs urskogen ner i snabb takt.” Låt oss titta på några siffror för att få verklighetsbilden bortom den bibliska beskrivningen.
Enligt Afrikanska utvecklingsbanken täcks Afrikas totala yta (30 miljoner kvadratkilometer) till mellan 21 och 23 procent av skog (ca 6 miljoner kvadratkilometer). Det betyder att Afrikas skogar är 13 gånger större än hela Sveriges yta och mer än 20 gånger större än hela Sveriges skogsyta. Trots detta exporterar Sverige nästan dubbelt så mycket skogsprodukter som hela Afrika. Enligt Wong var Sveriges export av skogsindustriprodukter värd 132 miljarder kronor 2017, och det verkar stämma. Å andra handen Afrikas totala export av skogsprodukter var, återigen enligt Afrikanska utvecklingsbanken, 4,5 miljarder amerikanska dollar (ca 40-43 miljarder kronor) där 50% av varorna gick till Asien (huvudsakligen Kina), inte 75% som Wong påstår. Nästan lika mycket av Afrikas skogsprodukter importeras av Europa. Hänsyn måste självklart tas till det faktum att Sverige exporterar inte bara skogsråvara utan bearbetade produkter som ger mervärde medan det mesta av den afrikanska exporten är skogsråvara. Men trots det och med tanke på storleken av Afrikas skogar och att det är mer än 50 länder i Afrika är Wongs beskrivning av exporten till Kina som slutet för skogen i Afrika felaktig och överdriven.
Afrika följer i Kinas traktorspår
I sitt tal på Kina-Afrika-toppmötet i Peking i september 2018 förklarade Kinas president Xi Jinping att bekämpning av ökenspridningen kommer att vara en prioritet i Kina-Afrika-samarbetet de kommande tre åren. Wang Wenbiao och min vän professor Cai Mantang har besökt flera afrikanska länder de senaste tre månaderna för att erbjuda sina kunskaper och teknik till afrikanska länder som lider brist på det, precis som Kina har gjort.
Överallt där Belt and Road Initiative/Nya Sidenvägens tågräls rullas ut på den afrikanska kontinenten kan vi förvänta oss en liknande utveckling som i Kina och Indien. Enligt kinesiska beskrivningar är bristen på kapital, infrastruktur (el, transporter, bevattningssystem) och utbildad arbetskraft tre av de största ”flaskhalsarna” som hindrat Afrikas utveckling sedan 1950-talet. Kinas engagemang i Afrika riktar in sig på att lösa dessa problem, öka de afrikanska nationernas produktivitet och köpkraft. Med detta kommer naturligtvis att följa en ökad uppodling av öknarna och bättre vård av de existerande skogarna. Inte heller den nuvarande situationen är så som Wong beskriver den, där läsaren lämnas med intrycket av kinesiska gäng som driver omkring och hugger ned träd i Afrikas djungler och lastar på fartyg till Kina. Afrikanska rapporter beskriver tvärtom en ökad medvetenhet om och bättre kontroll av skogsproduktionen. Nya regelverk för den afrikanska skogsnäringen utvecklas i samarbete med både Kina, Europa och FN.
Något som bekymrar mig är att vi i den politiska stridens hetta ska glömma det positiva och låta politiken överskugga det fantastiska arbete som individer som Wang Wenbiao och Cai Mantang och miljoner andra gör för en bättre miljö i Kina och i världen. Sverige har allt att vinna på att samarbeta med Kina kring sådana initiativ och ingenting att förlora.
* Hussein Askary
VD konsultbolaget Swedhydro AB
Styrelseledamot Belt and Road Institute in Sweden (BRIX)
www.brixsweden.org
Stockholm